Av: Jakob Järpvall & Niklas Olausson
Elevers rätt och möjlighet till inflytande över utbildningen stadgas uttryckligen i både styrdokument och lagtexter. Det är också en naturlig del av den värdegrund som skall stå till grund för arbetet i skolan. I ”Värdegrundsboken” styrker man också vikten av att informera elever om deras möjlighet att påverka skolan. (Zackari & Modigh, 2000: 30-31) Detta inflytande berör vitt skilda aspekter som undervisningens form och innehåll till skolmiljön.(Lpo 94, 2009: 13-14; Skollagen, 5 kap 2§) Elevinflytandet har tydliga historiska rötter och vi kan gå så långt tillbaka som till 1940-talets styrdokument för att hitta formuleringar som stipulerar elevernas inflytande och dess vikt i skapandet av demokratiska medborgare. (Carlsson & Åverling, 1995: 12) Alltsedan dess har alltså elevernas möjligheter att påverka sin vardag i skolan lyfts fram men aldrig riktigt fått förankring i verkligheten, vilket en rad studier visar. (se ex. Carlsson & Åverling, 1995; Svensson, Gunnel, 1990; Wiklund, Gun, 1995) En rapport sammanfattas exempelvis på följande nedslående sätt:
Den dystra bild som målas i dessa undersökningar har några år på nacken varför det förhoppningsvis nu ett par år in på 2000-talet har skett förändringar i rätt riktning. Mot bakgrund av detta beslöt vi oss för att ta temperaturen på elevinflytandet på de skolor där vi för närvarande verkar. Vi låter lärare och skolledares uppfattningar stå tillbaka och inriktar oss enbart mot eleverna. Den för oss vägledande frågan blev således: I vilken mån upplever eleverna att de kan påverka verksamheten i skolan?
Metod, material & avgränsning
För att utröna svaret på vår fråga använde vi oss av en frågeformulärbaserad kvantitativ metod. Som grund för vår undersökning står 80 gymnasielevers svar på fem frågor;
Frågorna som sådana menar vi fångar den absoluta essensen av elevernas åsikter om elevinflytande, i enlighet med de element som tas upp i ”Värdegrundsboken” (Zackari & Modigh, 2000: 39-42). Det var också viktigt för oss att komponera ett enkelt men ändå träffsäkert frågeformulär, varför vi lät eleverna svara på frågorna genom att ringa in en siffra på en skala från 1-5. Innan eleverna fyllde i sina svar gjordes en genomgång av detta system och möjligheten att ställa frågor kring formuläret gavs givetvis också till eleverna.
Då formatet denna artikel skrivs i innebär tämligen begränsat utrymme var vi tvungna att göra en ganska drastisk avgränsning gällande programtillhörigheten hos de tillfrågade eleverna. Av direkt praktiska skäl föll valet på samhällsprogrammet. Det föreföll nämligen så att vi båda, via vår VFU, hade möjlighet att tillfråga såväl gymnasieettor som treor från detta program. Detta innebär emellertid att vårt resultat endast är giltigt för samhällselevers uppfattning av elevinflytande, inte gymnasieelever som helhet. Det faktum att endast fyra klasser tillfrågats innebär givetvis också att vårt resultat på intet sätt bör räknas som en statistisk säkerhetsställd sanning. Istället bör man betrakta vårt resultat som en fingervisning om det elevdemokratiska klimatet i Skånes gymnasieskolor.
Frågorna ställdes alltså till gymnasieelever på samhällsvetarprogrammet i årskurs 1 och 3 på två olika skolor, varav en ligger i en stor ort medan den andra i en mindre. Detta innebär inte bara att vi får ett tämligen gott helhetsperspektiv på den allmänna attityden gentemot elevinflytande i Skåne, utan också att dörren för en komparativ ansats till vårt material öppnades. Således kommer vi i vår resultatgenomgång att jämföra resultaten mellan de båda skolorna och se ifall det går att dra några slutsatser kring likheter och skillnader mellan elevinflytandet i stor- och småstaden.
Det är emellertid inte enbart i syfte att genomföra en komparativ analys som valet föll på att låta elever från olika kontexter stå som grund för undersökningen. Faktum är att detta är a och o vid insamlandet av kvantitativ data då det ger möjligheten att generalisera och komma till adekvata slutsatser. (John, 2002: 218)
Vidare har vi även valt att lyfta fram skillnader och likheter mellan könen och analysera dessa. Således kan man tala om vår text som en kvantitativ undersökning med trehövdad komparativ ansats; större – mindre ort, årskurs 1 – årskurs 3 och tjejer – killar.
Resultat
Sammantaget är det intryck som eleverna på såväl ”storstadsskolan” förmedlar av upplevt elevinflytande är tämligen ljummet. Åsikten att demokrati i skolan är något mycket viktigt är det enda ställningstagande man gemensamt över årskurs- och könsgränserna sluter upp kring. Resultaten i övrigt skvallrar om att mycket återstår att göra innan styrdokumentens mål kan anses uppfyllda. Eleverna uppfattar det som att deras förslag till viss del tas på allvar av skolan. Även möjligheten för eleverna att påverka innehållet i undervisningen bedöms som måttlig (medelvärde 2,8).
Tendensen som går att skönja i exemplet ovan från ”storstadsskolan” går definitivt att se även hos eleverna från ”småstadsskolan”. Vikten av att kunna påverka anses, oavsett klass- och könstillhörighet, som essentiell (medelvärde 4,4), medan den faktiska möjligheten att påverka anses som tämligen begränsad. Precis som i fallet med ”storstadsskolan” landar medelvärdet för huruvida elevernas förslag tas på allvar eller inte strax under godkänt (medelvärde 2,8). Nämnas bör dock att killarna i årskurs 1 anser att deras förslag tas på stort allvar (medelvärde 3,9) vilket är en bra bit över övriga tillfrågade gruppers svar. Det går också att skönja en klart mer positiv inställning bland ettorna (medelvärde 3,4) jämfört med treorna (medelvärde 2,1). Detta kan givetvis ha olika förklaringar, men en plausibel slutsats torde vara att det finns en högre grad av elevinflytande på gymnasiet jämfört med högstadiet vilket förstaårseleverna har färskt i minnet.
Gun Wiklunds studie av elevinflytandet på Malmö gymnasieskolor från 1995 (hon gjorde bl.a. en enkätundersökning bland samtliga gymnasister i årskurs 2) visar i detta fall liknande resultat som de vi funnit ovan. Hon skriver att ”[i]nte vid någon gymnasieskola i Malmö upplever sig eleverna ha delaktighet i planering av undervisningen i samtliga ämnen i någon större utsträckning.” (Wiklund, 1995: 37) Detta vittnar också om att utvecklingen har varit av tämligen svag karaktär sedan 1995.
Vidare tillmäts elevrådet ett visst inflytande i såväl stor- (medelvärde 2,8) som småstaden (medelvärde 2,7). Svaren från årskurs ett är dock tämligen blandade i denna fråga vilket torde bero att information om elevrådets verksamhet inte ännu hunnit ut i klasserna. I ”småstadsskolan” syns återigen en betydligt mer negativ inställning i årskurs 3 (medelvärde 2,1) jämfört med förstaårseleverna (medelvärde 3,3). I det här fallet måste dock tredjeårselevernas åsikter väga lite tyngre då de haft betydligt längre tid på sig att uppleva resultaten av elevrådets arbete.
Informationsflödet från skolan om elevernas möjligheter att påverka bedöms sammantaget som godkänt (medelvärde 3,1) i ”storstadsskolan”. Detta är den punkt där de två skolorna skiljer sig som mest då man i ”småstadsskolan” inte anser sig ha fått tillräckligt mycket information (medelvärde 2,4). Det är återigen stor skillnad mellan årskurserna. Årskurs 1 ger ett godkänt betyg på skolans information (medelvärde 3,2) medan treorna plockar fram den stora sågen åt skolledningen (medelvärde 1,62). Tjejerna bland tredjeårseleverna är de som förefaller mest missnöjda av alla då hela 80% av dem utdelade absolut lägsta betyg (1) till skolans information om elevernas rätt och möjligheter att påverka.
Om tjejerna är mer negativa i småstaden är förhållandet omvänt i storstaden. Tjejerna i ”storstadsskolans” årskurs 3 har nämligen generellt en större tilltro till elevinflytandets potential än sina manliga klasskamrater. Med övertygande tydlighet uppfattar tjejerna en större lyhördhet från skolans håll, en bättre möjlighet att påverka undervisningen samt elevrådet som mer inflytelserikt. I Wiklunds undersökning visar till skillnad från vår en större tveksamhet bland storstadstjejerna gentemot elevrådets möjligheter men i övrigt kan hon inte konstatera någon obalans på könsmässig basis (Wiklund, 1995: 37), något som påminner mycket om de resultat vi funnit i ”småstadsskolan”. Detta kan givetvis peka på att det faktiskt skett en större utveckling i storstaden, vilket också kan förklara att man generellt sätt ställer sig mer positivt inställd till mängden elevinflytande där än i småstadsskolan. Det är dock inga glada siffror som visas i någon av skolorna.
Den viktigaste slutsatsen som går att dra av vår undersökning är givetvis att det förefaller som att skolorna i otillräcklig grad implementerar styrdokumentens tankar om elevinflytande i sin verksamhet. Eleverna slår starkt fast att elevinflytande är av största vikt, men upplever det inte som att de har speciellt mycket att säga till om. Att råda bot på detta blir onekligen ett av de viktigaste uppdragen för framtidens lärare.
Litteraturlista
Elevers rätt och möjlighet till inflytande över utbildningen stadgas uttryckligen i både styrdokument och lagtexter. Det är också en naturlig del av den värdegrund som skall stå till grund för arbetet i skolan. I ”Värdegrundsboken” styrker man också vikten av att informera elever om deras möjlighet att påverka skolan. (Zackari & Modigh, 2000: 30-31) Detta inflytande berör vitt skilda aspekter som undervisningens form och innehåll till skolmiljön.(Lpo 94, 2009: 13-14; Skollagen, 5 kap 2§) Elevinflytandet har tydliga historiska rötter och vi kan gå så långt tillbaka som till 1940-talets styrdokument för att hitta formuleringar som stipulerar elevernas inflytande och dess vikt i skapandet av demokratiska medborgare. (Carlsson & Åverling, 1995: 12) Alltsedan dess har alltså elevernas möjligheter att påverka sin vardag i skolan lyfts fram men aldrig riktigt fått förankring i verkligheten, vilket en rad studier visar. (se ex. Carlsson & Åverling, 1995; Svensson, Gunnel, 1990; Wiklund, Gun, 1995) En rapport sammanfattas exempelvis på följande nedslående sätt:
I rapportens diskussionsavsnitt konstaterar forskaren sammanfattningsvis att både elever, lärare och skolledare anser att elevernas inflytande över undervisningsprocessen och arbetsmiljön är ytterst begränsad. Rapporten slår också fast att det är många elever som är så till den grad desillusionerade att de inte ser det som meningsfullt att försöka åstadkomma förändringar. (SLAV, 1993: 62)
Den dystra bild som målas i dessa undersökningar har några år på nacken varför det förhoppningsvis nu ett par år in på 2000-talet har skett förändringar i rätt riktning. Mot bakgrund av detta beslöt vi oss för att ta temperaturen på elevinflytandet på de skolor där vi för närvarande verkar. Vi låter lärare och skolledares uppfattningar stå tillbaka och inriktar oss enbart mot eleverna. Den för oss vägledande frågan blev således: I vilken mån upplever eleverna att de kan påverka verksamheten i skolan?
Metod, material & avgränsning
För att utröna svaret på vår fråga använde vi oss av en frågeformulärbaserad kvantitativ metod. Som grund för vår undersökning står 80 gymnasielevers svar på fem frågor;
1. ”Hur viktigt anser du att det är med demokrati i skolan?”
2. ”Känner du att dina förslag tas på allvar av din skola?”
3. ”Upplever du att du som elev kan påverka innehållet i undervisningen på din skola?”
4. ”Hur mycket anser du att elevorganisationer (exempelvis elevrådet) kan påverka hur din skola styrs?”
5. ”Anser du att du fått tillräcklig information om hur mycket du som elev har rätt/möjlighet att påverka din skola?”
Frågorna som sådana menar vi fångar den absoluta essensen av elevernas åsikter om elevinflytande, i enlighet med de element som tas upp i ”Värdegrundsboken” (Zackari & Modigh, 2000: 39-42). Det var också viktigt för oss att komponera ett enkelt men ändå träffsäkert frågeformulär, varför vi lät eleverna svara på frågorna genom att ringa in en siffra på en skala från 1-5. Innan eleverna fyllde i sina svar gjordes en genomgång av detta system och möjligheten att ställa frågor kring formuläret gavs givetvis också till eleverna.
Då formatet denna artikel skrivs i innebär tämligen begränsat utrymme var vi tvungna att göra en ganska drastisk avgränsning gällande programtillhörigheten hos de tillfrågade eleverna. Av direkt praktiska skäl föll valet på samhällsprogrammet. Det föreföll nämligen så att vi båda, via vår VFU, hade möjlighet att tillfråga såväl gymnasieettor som treor från detta program. Detta innebär emellertid att vårt resultat endast är giltigt för samhällselevers uppfattning av elevinflytande, inte gymnasieelever som helhet. Det faktum att endast fyra klasser tillfrågats innebär givetvis också att vårt resultat på intet sätt bör räknas som en statistisk säkerhetsställd sanning. Istället bör man betrakta vårt resultat som en fingervisning om det elevdemokratiska klimatet i Skånes gymnasieskolor.
Frågorna ställdes alltså till gymnasieelever på samhällsvetarprogrammet i årskurs 1 och 3 på två olika skolor, varav en ligger i en stor ort medan den andra i en mindre. Detta innebär inte bara att vi får ett tämligen gott helhetsperspektiv på den allmänna attityden gentemot elevinflytande i Skåne, utan också att dörren för en komparativ ansats till vårt material öppnades. Således kommer vi i vår resultatgenomgång att jämföra resultaten mellan de båda skolorna och se ifall det går att dra några slutsatser kring likheter och skillnader mellan elevinflytandet i stor- och småstaden.
Det är emellertid inte enbart i syfte att genomföra en komparativ analys som valet föll på att låta elever från olika kontexter stå som grund för undersökningen. Faktum är att detta är a och o vid insamlandet av kvantitativ data då det ger möjligheten att generalisera och komma till adekvata slutsatser. (John, 2002: 218)
Vidare har vi även valt att lyfta fram skillnader och likheter mellan könen och analysera dessa. Således kan man tala om vår text som en kvantitativ undersökning med trehövdad komparativ ansats; större – mindre ort, årskurs 1 – årskurs 3 och tjejer – killar.
Resultat
Sammantaget är det intryck som eleverna på såväl ”storstadsskolan” förmedlar av upplevt elevinflytande är tämligen ljummet. Åsikten att demokrati i skolan är något mycket viktigt är det enda ställningstagande man gemensamt över årskurs- och könsgränserna sluter upp kring. Resultaten i övrigt skvallrar om att mycket återstår att göra innan styrdokumentens mål kan anses uppfyllda. Eleverna uppfattar det som att deras förslag till viss del tas på allvar av skolan. Även möjligheten för eleverna att påverka innehållet i undervisningen bedöms som måttlig (medelvärde 2,8).
Tendensen som går att skönja i exemplet ovan från ”storstadsskolan” går definitivt att se även hos eleverna från ”småstadsskolan”. Vikten av att kunna påverka anses, oavsett klass- och könstillhörighet, som essentiell (medelvärde 4,4), medan den faktiska möjligheten att påverka anses som tämligen begränsad. Precis som i fallet med ”storstadsskolan” landar medelvärdet för huruvida elevernas förslag tas på allvar eller inte strax under godkänt (medelvärde 2,8). Nämnas bör dock att killarna i årskurs 1 anser att deras förslag tas på stort allvar (medelvärde 3,9) vilket är en bra bit över övriga tillfrågade gruppers svar. Det går också att skönja en klart mer positiv inställning bland ettorna (medelvärde 3,4) jämfört med treorna (medelvärde 2,1). Detta kan givetvis ha olika förklaringar, men en plausibel slutsats torde vara att det finns en högre grad av elevinflytande på gymnasiet jämfört med högstadiet vilket förstaårseleverna har färskt i minnet.
Gun Wiklunds studie av elevinflytandet på Malmö gymnasieskolor från 1995 (hon gjorde bl.a. en enkätundersökning bland samtliga gymnasister i årskurs 2) visar i detta fall liknande resultat som de vi funnit ovan. Hon skriver att ”[i]nte vid någon gymnasieskola i Malmö upplever sig eleverna ha delaktighet i planering av undervisningen i samtliga ämnen i någon större utsträckning.” (Wiklund, 1995: 37) Detta vittnar också om att utvecklingen har varit av tämligen svag karaktär sedan 1995.
Vidare tillmäts elevrådet ett visst inflytande i såväl stor- (medelvärde 2,8) som småstaden (medelvärde 2,7). Svaren från årskurs ett är dock tämligen blandade i denna fråga vilket torde bero att information om elevrådets verksamhet inte ännu hunnit ut i klasserna. I ”småstadsskolan” syns återigen en betydligt mer negativ inställning i årskurs 3 (medelvärde 2,1) jämfört med förstaårseleverna (medelvärde 3,3). I det här fallet måste dock tredjeårselevernas åsikter väga lite tyngre då de haft betydligt längre tid på sig att uppleva resultaten av elevrådets arbete.
Informationsflödet från skolan om elevernas möjligheter att påverka bedöms sammantaget som godkänt (medelvärde 3,1) i ”storstadsskolan”. Detta är den punkt där de två skolorna skiljer sig som mest då man i ”småstadsskolan” inte anser sig ha fått tillräckligt mycket information (medelvärde 2,4). Det är återigen stor skillnad mellan årskurserna. Årskurs 1 ger ett godkänt betyg på skolans information (medelvärde 3,2) medan treorna plockar fram den stora sågen åt skolledningen (medelvärde 1,62). Tjejerna bland tredjeårseleverna är de som förefaller mest missnöjda av alla då hela 80% av dem utdelade absolut lägsta betyg (1) till skolans information om elevernas rätt och möjligheter att påverka.
Om tjejerna är mer negativa i småstaden är förhållandet omvänt i storstaden. Tjejerna i ”storstadsskolans” årskurs 3 har nämligen generellt en större tilltro till elevinflytandets potential än sina manliga klasskamrater. Med övertygande tydlighet uppfattar tjejerna en större lyhördhet från skolans håll, en bättre möjlighet att påverka undervisningen samt elevrådet som mer inflytelserikt. I Wiklunds undersökning visar till skillnad från vår en större tveksamhet bland storstadstjejerna gentemot elevrådets möjligheter men i övrigt kan hon inte konstatera någon obalans på könsmässig basis (Wiklund, 1995: 37), något som påminner mycket om de resultat vi funnit i ”småstadsskolan”. Detta kan givetvis peka på att det faktiskt skett en större utveckling i storstaden, vilket också kan förklara att man generellt sätt ställer sig mer positivt inställd till mängden elevinflytande där än i småstadsskolan. Det är dock inga glada siffror som visas i någon av skolorna.
Den viktigaste slutsatsen som går att dra av vår undersökning är givetvis att det förefaller som att skolorna i otillräcklig grad implementerar styrdokumentens tankar om elevinflytande i sin verksamhet. Eleverna slår starkt fast att elevinflytande är av största vikt, men upplever det inte som att de har speciellt mycket att säga till om. Att råda bot på detta blir onekligen ett av de viktigaste uppdragen för framtidens lärare.
Litteraturlista
Carlsson, Kerstin & Åverling, Kerstin (1995) ”Elevinflytande i skola och skollag” i Lindgren, Anita (red.) Utmaning! – Om elevinflytande i skolan. Gothia: Göteborg.
John, Peter (2002) ”Quantitative Methods” i Marsh, David & Stoker, Gerry (eds.) Theory and Methods in Political Science. New York: Palgrave Macmillan.
Lpo 94, (2009) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94. Stockholm: Skolverket.
Wiklund, Gun (1995) Elevinflytande vid gymnasieskolorna i Malmö, Malmö, Undervisningsavd, Skolkontoret.
Svensson, Gunnel (1990) Elevinflytande i gymnasieskolan. Stockholm: Länsskolnämnden.
SLAV (ett projekt om skolledares arbete och arbetsvillkor), (1993) ”Verksamhetsideal och skolverklighet” refererad i Där man inte har något inflytande finns inget personligt ansvar – en översyn av elev- och föräldrainflytandet i skolan, (1995), Utbildningsdepartementet: Stockholm.
Skollagen, 5 kap 2§ i Lärarförbundet (2008) Lärarens handbok. Studentlitteratur: Lund.
Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik (2000) Värdegrundsboken: om samtal för demokrati i skolan. Stockholm: Regeringskansliet.
John, Peter (2002) ”Quantitative Methods” i Marsh, David & Stoker, Gerry (eds.) Theory and Methods in Political Science. New York: Palgrave Macmillan.
Lpo 94, (2009) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94. Stockholm: Skolverket.
Wiklund, Gun (1995) Elevinflytande vid gymnasieskolorna i Malmö, Malmö, Undervisningsavd, Skolkontoret.
Svensson, Gunnel (1990) Elevinflytande i gymnasieskolan. Stockholm: Länsskolnämnden.
SLAV (ett projekt om skolledares arbete och arbetsvillkor), (1993) ”Verksamhetsideal och skolverklighet” refererad i Där man inte har något inflytande finns inget personligt ansvar – en översyn av elev- och föräldrainflytandet i skolan, (1995), Utbildningsdepartementet: Stockholm.
Skollagen, 5 kap 2§ i Lärarförbundet (2008) Lärarens handbok. Studentlitteratur: Lund.
Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik (2000) Värdegrundsboken: om samtal för demokrati i skolan. Stockholm: Regeringskansliet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar