Elevdemokrati - faktisk värdegrund?

Av: Linnea Grönqvist & Hannah Oredsson


Att skolan ska verka för demokrati fastställs redan i den inledande meningen i både läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och i läroplanen för det frivilliga skolväsendet; ”[d]et offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund” (lpo94 1, lpf94 1).

När det kommer till elevinflytande säger de bägge läroplanerna ungefär samma sak. Där står det tydligt att elever ska ha inflytande över sin utbildning och tillsammans med läraren planera och utvärdera undervisningen. I det frivilliga skolväsendet ska läraren se till att alla elever, oavsett bakgrund, får ”ett reelt inflytande över arbetssätt, arbetsformer och undervisningens underhåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad” (lpo94 2.3) I gymnasiets läroplan finns inte den senare formuleringen med, där tas det för givet att elever kan ta det ansvar som krävs och skolan ska sträva mot att ”varje elev aktivt utövar inflytande över sin utbildning” (lpf94 2.3).

Men vad menas egentligen med inflytande? Det är svårt att hitta en klar definition oavsett vilken myndighet, forskare eller styrdokument man vänder sig till. I läroplanen står det att eleverna ska ha inflytande över sin utbildning men det står inte definierat på vilket sätt detta ska verkställas.

I sin avhandling Gymnasieelevers upplevelser av och syn på elevinflytande – en studie vid gymnasieskolor i Malmö (1998) presenterar Gun Wiklund tre olika former av inflytande. Den första är individens egna möjligheter att påverka sitt arbete och sina val. Den andra är kollektivets (klassens) möjligheter till inflytande dvs. att skolan måste tillhandahålla klassråd. Den tredje är deltagande i en representativ demokrati dvs. elever ska finnas representerade i olika organ inom skolan. Alla dessa ska tillsammans verka för att ge elever större inflytande över sin skoltid.

Wiklund nämner också att de senare styrdokumenten fokuserat mer på det informella inflytandet, alltså den första formen av inflytande, medan de tidigare främst inriktade sig på det formella inflytandet, dvs. elevråd och andra elevorganisationer. Det har också skett en viss perspektivförskjutning från det kollektiva till det individuella, även om elevorganisationernas arbete fortfarande är viktigt ges den enskilde eleven, både enskilt och i grupp, idag en större möjlighet att påverka sin undervisningssituation, och annat som sker i skolan. Detta kan illustreras med följande diagram.



(Bildkälla) http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/24/53/6d9aa5df.jpg

Vi praktiserar på en gymnasieskola respektive en högstadieskola. Med denna artikel i åtanke har vi utfört en intervju av en av våra handledare, talat med skolledningen, de ansvariga lärarna, tagit del av deras arbetsplaner för elevinflytande samt deltagit i ett möte om elevdemokrati.
Nedan följer två avsnitt av Hannahs och Linneas erfarenheter och därefter en avslutande diskussion.

Under sin första vecka närvarade Hannah på ett arbetslagsmöte om elevdemokrati. Skolan hon praktiserar på har fått ”underkänt” på detta område av skolinspektionen som i sin rapport skriver att ”åtgärder behövs”. Skolan har begränsad tid på sig att besvara kritiken med en handlingsplan.
På mötet efterlystes bättre insyn och kommunikation mellan skolor, ett utbyte av tips och tricks. Både mellan skolor i närområdet och på längre avstånd. En av lärarna har arbetat på en skola i Genarp som fått godkänt av skolinspektionen och hon berättar att deras system inte bara fungerar utan också inspirerar. Arbetslaget beslutande att ett studiebesök till Genarp med både några lärare och helst några elever skulle göras så snart som möjligt.

På Hannahs fältdag i elevdemokratins tecken samtalar hon med Maja, läraren som har ansvar för elevrådet. Maja berättar att det finns ett elevråd som har möten en gång i veckan - i alla fall i teorin, ibland faller de bort till fördel för prov eller uppgifter som dragit ut på tiden - med 1-4 representanter från var klass. Men allt det där fungerade tydligen bättre förr. Maja har börjat känna att lasset är tungt att dra själv. Eleverna saknar en känsla av konsekvens och betydelse. Maja tar upp en incident då framröstade skåpdekorationer gick om intet när miljörådets röst prioriterades. ”De ser igenom det när de egentligen inte har något att säga till om, då är det svårt att fortsätta vara engagerad såklart,” säger Maja. Sedan följde en rad omskakande praktiska förändringar, och skolan som helhet har haft svårt att omgruppera sen dess. Nu har dock stenen kommit i rullning och det verkar vara en mycket intressant tid att befinna sig på skolan.

Miljörådet är för övrigt ett av flera småråd som består av elever. Tanken bakom dessa är att eleverna ska kunna välja ett område att egagera sig i och slippa att medverka i sådant de inte är intresserade av. Problemet är att det saknas kommunikation mellan grupperna och en övergripande struktur. Därav missförstånd som det med skåpdekorationerna. Maja understryker att det är därför en omorganisation är på gång. Hon tror att skolans ”underkända betyg” av skolinspektionen beror på bristen av organisation.

Av intervjuerna med elever, lärare och rektorerna framgår att elevernas möjlighet till inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll varierar mellan ämnen, lärare och skolår. Ibland uppges inflytandet vara större för de yngre eleverna och ibland är möjligheten till inflytande begränsat till val av arbetssätt.
-ur inspektionsrapporten från den aktuella skolan

Citatet ovan är från skolinspektionens motivering av det underkännande betyget. Man kan enligt den förstå att skolan underkänns huvudsakligen på grund av att inflytandet varierar för mycket. Eftersom elevernas inflytande ska anpassas efter ålder och mognad, blir det ett problem när till exempel yngre elever upplevs kunna påverka mer än äldre. Där nämns också att även om skolan arbetat på att förbättra situationen så krävs ytterligare insatser för att utveckla elevernas inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll och för att detta inflytande ska öka med stigande ålder och mognad. Denna formulering är dock problematiskt eftersom mognad inte nödvändigtvis har med ålder att göra.

Linnea började sin undersökning med att tala med en representant från skolledningen för att ta reda på vilken arbetsplan rörande elevinflytande som fanns på sin praktikskola. Efter att ha läst igenom den kan det konstateras att den främst behandlar det som Wikund kallar andra och tredje formen av inflytande.
Arbetsplanen behandlar bl.a. elevrådets arbetsuppgifter, hur klassråd ska genomföras, hur klassrepresentanterna ska väljas ut och deras arbetsuppgifter. Det nämns att varje klass ska utse ett skyddsombud samt vilka konferenser och arbetsgrupper som finns på skolan och hur deras arbete fungerar. Detta kan sägas tillhöra den formella delen av inflytande eftersom det både rör elevrådsarbete men också elevernas individuella studieplaner. Behöver en elev extra stöd är det på en klasskonferens detta bestäms.

För att undersöka det informella inflytandet och elevernas möjligheter att påverka undervisningen har valde Linnea att intervjua sin handledare. Hon heter Malin och har arbetat som språklärare på gymnasiet i tio år.

För henne handlar elevinflytande om att eleverna ska känna att de har möjlighet att påverka små och konkreta saker i sin vardag. Elevrådet i all ära men ofta har eleverna inte så mycket kontakt med det utan det är snarare inflytande över undervisningen som är viktig för dem. Att fråga vad eleverna tycker kommer rätt självklart menar Malin och det är ofta inget hon reflekterar över i termer som elevinflytande. Hon tycker att det är en naturligt del i lärarrollen att ge elever inflytande över vissa saker, exempelvis vilka böcker eleverna ska läsa, vad de ska ha för läxor etc. Men självklart finns det vissa begränsningar. Eftersom Malin är språklärare kan hon exempelvis inte låta eleverna välja fritt vilken bok de ska läsa eftersom hon inte kan bedöma att de verkligen har läst boken om de väljer en bok hon inte känner till.

Självklart kan eleverna få komma med synpunkter, men att lägga upp en kurs anser hon att bara läraren kan göra. Eleverna har varken den erfarenheten eller kunskapen att ta de val som behövs och detta är även något som eleverna är medvetna om. Hon menar att det faktiskt tillhör läraryrket att veta bäst om vissa saker.

Vissa moment, som bedömning går det inte att ge eleverna inflytande över. Naturligtvis är inte betygen skrivna i sten. Ibland händer det att elever, eller deras föräldrar, har synpunkter och ifrågasätter ett betyg. Vi ett sådant tillfälle erbjuder sig Malin att titta över det igen samt låta en annan lärare ta del av betygsunderlaget för att se till att en riktig bedömning skett. En subjektiv tolkning av kursplanerna är oundvikligt menar Malin, ingen lärare kan säga att de inte är subjektiva.

När det kommer till styrdokumenten är hon givetvis medveten om vad som står i läroplanen men hon menar att de dokument som gäller till syvende och sist är kursplanerna och det är också dem hon utgår ifrån i sitt arbete eftersom att sätta betyg inte bara ingår i hennes yrke utan också är det som är viktigast för eleverna. Det finns organiserade former av elevinflytande men Malin tycker att uppträder man bara respektfullt mot eleverna träffar man rätt nära. Eleverna känner sig mer motiverade om de känner att deras röst räknas. Förutom motivation skapar det också ett visst ansvar, det blir svårare att skylla på någon annan om man själv varit med och beslutat.

I läroplanen står det att läraren inte bara ska planera undervisningen tillsammans med eleverna utan även utvärdera den. Detta är något Malin försöker göra med jämna mellanrum, vanligen halvårsvis eller efter ett stort projekt. Dock menar hon att hur ofta utvärderingarna sker och hur mycket man ska lyssna på dem beror mycket på situation och klass.

Inflytande handlar om så mycket mer än att bestämma vilken färg det ska vara på väggarna i kafeterian. Elever ska ha rätt att säga till om det som rör deras utbildning, frågan är bara hur detta ska genomföras på bästa sätt. Visst finns det riktlinjer, men det står ingenting om hur de enskilda lärarna ska agera. Det är fortfarande den enskilde individens och dennes värderingar som påverkar hur mycket inflytande han eller hon är villig att ge sina elever. Förhoppningsvis resonerar många som Malin och ser det som en självklart och naturligt att ge eleverna friheter att bestämma över delar av utbildningen.

Många av styrdokumenten är något vaga, eller ett mer positivt sätt att uttrycka det; öppna för tolkning. I läroplanen står det att eleverna ska ha inflytande över sin utbildning men det står inte på vilket sätt detta ska verkställas. Därför blir det lärarnas och skolledningens uppdrag att fastställa vad som gäller, något som kan vara minst sagt utmanande, och dessutom kanske inte gynnar eleverna på bästa sätt.

Enligt grundskole- och gymnasieförordningarna ska ett lektionstillfälle i veckan avsatt för klassråd. Då ska eleverna träffas klassvis med sina mentorer för att diskutera viktiga frågor som rör klassens elever. Klass- och elevråd är en beprövad metod men den kritiseras av SECO (Sveriges Elevråds Centralorganisation) i boken Elevråd för vuxna(1111) utgiven av densamma. Man menar att skolans såväl klassiska som nyskapande versioner av elevråd försvårar det för eleverna att ”äga” sin egen organisering. Boken tar upp en intressant princip; ”Inflytande är en rättighet för eleven – inte en skyldighet. Eleven bestämmer själv om den vill utöva inflytande eller inte – inte skolan.” Att eleverna intresserar sig för att utöva inflytande är dock skolans uppdrag och ett ointresse hos eleverna kan alltså ses som ett misslyckande i detta. Ett vanligt missförstånd enligt SECO är att elevråd är en del av skolan eller ett undervisningsverktyg för lärarna, där dessa uppfyller en del av den demokratiska utbildningen. Elevråd ska vara självständiga från skolan men skolan ska uppmuntra och stötta det.

På en konferens på Hannahs skola diskuterades även frågan om hur lärare respektive elever definierar elevinflytande. En lärare hävdade att eleverna tycks se sitt inflytande som mer detaljbaserat, alltså att de vill få bestämma om separata uppgifter snarare än över större sammanhang, något som eleverna, enligt lärarna, uppfattar som alldeles för tungt ansvarsmässigt att bära.
Att eleverna saknar kapacitet att ansvara för sitt eget inflytande är en syn vi stött på flera gånger under vår praktik. Både bland lärare och elever, de senare uttrycker till exempel öppet ogillande och ointresse under klassråden. Detta tycks dock variera lite från klass till klass.
Klart är att det är svårt att engagera eleverna när det inte finns resurser nog att visa orsak och verkan kedjan för dem, alltså det saknas medel för att genomföra de eventuella beslut de fattar.

Det verkar som att klass- och elevråd blivit gammalmodiga. Enligt den modell Wiklund nämner drar det mer åt inflytande på ett informellt sätt. Detta bekräftas av både handledarintervjun och lärarsamtalen. Det verkar luta mer åt till exempel studentkår-formatet, där var och en engagerar sig i sina enskilda intresseområden. Problemet med detta skulle kunna vara att situationen blir som på Hannahs skola, men förhoppningsvis finns starkare organisation i framtidens organiserade elevdemokrati.

Referenser:
Delander, Niklas Eleveråd för vuxna: en handbok för rektorer, lärare, föräldrar och huvudmän 2008, 213, Elevrörelsens förlag, Stockholm, 1 uppl
Wiklund, Gun Gymnasieelevers upplevelser av och syn på elevinflytande : en studie vid gymnasieskolorna i Malmö 1998, 123, Lärarhögskolan, Malmö
Lpf 94, Skolverkets publikationer, Tillgänglig 2009-10-29.
Lpo 94, Skolverkets pulikationer, Tillgänglig 2009-10-29.
http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/