Kristen etik i skolans värdegrund - Ett internationellt perspektiv

För att gå vidare med frågan om religionens roll i våra skolor, skulle vi kunna ta hjälp av ett internationellt perspektiv. Religionens – eller kristendomens – betydelse för den värdegrund skolan står på har genom det europeiska samarbetet rört sig i riktning mot att bli en internationell fråga. Samtidigt skiljer sig både praktik och debatt åt mellan olika länder i Europa – ett huvudsakligen sekulariserat Europa där en allt större andel av skolornas elever kommer från en annan religiös bakgrund än den kristna.

Jag ska här redogöra för några av de skillnader och likheter beträffande religionens roll i skolan som jag kunnat identifiera genom samtal med Marco och Sylvain – lärare i Frankrike respektive Italien, två länder som jag själv varit bosatt i.

I Frankrike har man valt en linje som bygger på principen om radikal åtskillnad mellan religion å enda sidan, stat och skola å den andra. Det har inte minst manifesterat sig i den uppmärksammade debatten om slöjförbud, vars argument var att minska religiösa spänningar i skolan och främja jämlikheten mellan olika kulturer såväl som mellan könen.

Huruvida detta har lyckats är tveksamt. Har man genom att förbjuda en viss religiöst betingad klädsel skapat en skillnad mellan elever som får uttrycka sin kulturella tillhörighet och de som inte får det? Något förbud mot kristna symboler har inte genomdrivits i den franska skolan.

I Frankrike gick stat och kyrka formellt skilda vägar redan 1905. Kyrkan skulle därmed inte styra den offentliga politiken, men det hindrar naturligtvis inte det franska samhället från att vila på en kristen katolsk grund, vilket i sin tur påverkar de normer som formar skolan.

Situationen i Italien är en annan. Här skildes visserligen kyrkan från statsmakten 1984 – femton år tidigare än i Sverige – men i statskyrkans ställe består kyrkostaten i Vatikanen, som utövar både kulturell och politisk makt inom det italienska skolsystemet.

Katolicismen som värdegrund tycks betydligt mindre ifrågasatt i den italienska skolan i förhållande till den franska. Kristna värden och traditioner är givna inslag i den italienska vardagen och att de skulle dämpas eller avskaffas är en hållning som i stort sett endast förordas av den mer extrema vänstern.

Det italienska skolväsendet har flera alternativ för den som önskar en mer avgjort kristen skolgång. Det är inte ovanligt att man går i klosterskola som yngre för att sedan fortsätta till det allmännas gymnasium och högskola. I och med att den valmöjligheten finns skulle man kunna tro att den allmänna skolan kunde hålla en sekulariserad linje, men så är inte riktigt fallet. En anledning kan vara att religionen och vardagskulturen är så nära sammanbundna i det italienska samhället.

Kulturell praxis spelar ofrånkomligen en stor roll för vilka normer som råder och lärs ut i skolan, men den principiellt viktiga frågan är varför vi – i Sverige så väl som i Frankrike och Italien – valt att skilja kyrkan från statsmakten. Den allmänna skolan är en del av statens maktutövande och i ett land med en statskyrka är det inte svårt att motivera att den statliga skolan har en specifik religiös inriktning. När den kristna kyrkan skiljs från staten är det inte längre lika självklart. Samtidigt kan man säga att vårt samhälle vilar på en kulturellt kristen grund och att skolan också bör anamma kristna värden.

Vi kan också fråga oss vilka incitamenten egentligen är för att motverka de religiösa tendenserna i skolan. Behållningen av att förbjuda ett klädesplagg kan möjligen diskuteras, liksom tvånget att fira helgon som Lucia och Claus. Men om vi skalar av religionernas yttre rekvisita av högtider och sakrament, kommer kanske likheterna mellan de stora världsreligionerna fram. Våra religioner grundar sig oftast i en generell idé om människors harmoniska samverkan, acceptans och respekt för den nästa osv. . Oavsett vad vi väljer att kalla våra gudar, kanske det är en värdegrund vi kan leva med?

Gustav Enquist