måndag 21 september 2009

Skillnader och likheter mellan de politiska blocken i värdegrundsfrågan

Att de två stora politiska blocken inom svensk politik har en stundtals radikalt skild uppfattning i skolpolitiska frågor bör det råda få tvivel om. När värdegrunden för ett antal år sedan letade sig in i läroplanen stod emellertid samtliga riksdagspartier bakom formuleringen och föreföll således vara eniga i detta nyckelstyrmedel inom svensk skolverksamhet. Trots många gemensamma nämnare är det dock uppenbart att de politiska partierna använder olika hermeneutiska glasögon när de begrundar värdegrunden. Nedan redogör vi för några av de likheter och skillnader som finns i riksdagspartiernas skolpolitiska inställning i förhållande till värdegrunden.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är i stort överens vad gäller de övergripande skolpolitiska frågorna och deras förhållande till värdegrunden. Samtliga partier ser, i linje med värdegrunden, skolan som ett rum där kreativitet skall stimuleras, där självständiga och kritiskt tänkande individer utvecklas och tolerans främjas. De delar också utgångspunkten att elever har olika behov och förutsättningar varför skolan måste anpassa undervisningen för att möta dessa. Alla har rätt till tillräckligt stöd. Allt i enlighet med värdegrunden.

Även de borgerliga partierna skriver under på dessa grundläggande värdegrundsattribut och termen ”individanpassad skola” är återkommande. Med detta menas, i samma anda som de rödgröna tankar redogjorda för ovan, att skolan skall tillgodose de olika behov varje enskild individ kan tänkas ha. Trots att de båda blocken står relativt eniga vad gäller den grundläggande ansatsen till värdegrunden går det att se skillnader. De rödgröna lägger stor tyngd vid rätten till stöd för de som halkat efter, medan allianspartierna är noga med att påpeka att man bör satsa lika hårt på att stimulera de som ligger före.

Demokrati i fokus
Lämnar man blocktänket och koncentrerar sig på de enskilda partierna ser man hur dessa väljer att lyfta fram olika metoder och mål för att uppnå den optimala skolan. Vänsterpartiet lägger exempelvis tyngdpunkten på de demokratiska inslagen i skolans värld och vill förbättra skolan genom att decentralisera makten över ekonomi och undervisning ytterligare. De tänker sig små enheter där lärare och elever tillsammans beslutar om ekonomi och pedagogik mm (Vansterpartiet.se, 2009). Miljöpartiet är inne på samma linje i sitt förslag att ”varje grundskola ska styras demokratiskt av dem som berörs av skolans angelägenheter” genom en styrelse som består av skolpersonal, elever och föräldrar. Än mer genomgripande förefaller deras förslag för gymnasieskolan vara, där man tänker sig att skolorna ska ha styrelser med elevmajoritet (Miljöpartiet, 2009: 14-15). Detta innebär en radikal form av demokratisering och decentralisering och att eleverna får reellt inflytande över skolan. Detta är att ta skollagen och värdegrundens formuleringar om verksamheten och dess överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och utvecklandet av elevernas personliga ansvar ett steg längre (skollag 1§2; Lpo 94, s. 5.) I detta fall nöjer sig Vänsterpartiet med att konstatera att man att vill att elevernas inflytande över undervisning och skolmiljö skall öka allteftersom de blir äldre (Vansterpartiet.se, 2009).

Kristdemokraterna är det av de borgerliga partierna som tydligast poängterar att eleverna bör kunna påverka sin studiesituation och menar också att man bör verka för att föräldrarna skall bli involverade i sina barns skolgång. (Kristdemokraterna.se, 2009) Centerpartiet går steget längre gällande det sistnämnda och säger sig verka för ett ”starkt föräldrainflytande” och att såväl elevers som föräldrars behov bör tillgodoses. (Centerpartiet.se, 2009)

Moderaterna och Folkpartiet tar en lite annorlunda ansats gällande demokratidiskussionen och betonar båda föräldrarnas rätt att välja var de vill att sina barn skall gå i skolan. Moderaterna säger bland annat att ”En lösning passar inte alla familjer” (Moderaterna, 2009: 1) och Folkpartiet lyfter fram att mångfald innebär att elever får gå på en skola de tror på, samt att konkurrens mellan skolorna enkom höjer kvaliteten på utbildningen. (Folkpartiet.se, 2009)

Stöd och stimulans
När vi letade skillnader i de grundläggande tankarna kring värdegrunden blocken emellan var det egentligen bara en skillnad. De rödgröna tycktes lägga större vikt vid att utsatta elever borde få stöd, medan allianspartierna lyfte fram begåvade elevers rätt till stimulans.

I denna fråga anknyter Vänsterpartiet särskilt starkt till värdegrundens avsnitt ”En likvärdig utbildning” och partiet betonar alla barns rätt till en likvärdig utbildning. Något som de tycker står i vägen för denna är betyg och privata skolor, där särskilt deras motstånd mot betyg på alla nivåer i skolan är kompakt och har vållat debatt. Partiet vill ha en sammanhållen grundskola vilket innebär att eleverna inte väljer specialinriktning ”tidigt i livet”. Vänsterpartiet menar att dylika studieval får en begränsande effekt på möjligheterna till studier eller yrkesval längre fram i tiden (Vansterpartiet.se, 2009). Å andra sidan torde detta innebära en inskränkning i skolans uppdrag att främja elevernas lärande och utveckling och att stimulera varje elev att växa med sina uppgifter, vilket ju stipuleras i värdegrunden.

Vänsterpartiets skolpolitik är således i stor utsträckning är utformad efter värdegrundens passus om solidaritet med svaga och utsatta dvs. att man i högre grad satsar på att hjälpa upp de svaga snarare än att investera i de högpresterande eleverna. Man menar även att ”skolan ska stå under demokratisk samhällskontroll” (Vansterpartiet.se, 2009). En konsekvens av denna politik torde vara den negativa hållningen till fristående skolor och betyg.

Även socialdemokraterna understryker vikten av allas rätt till en likvärdig utbildning och man påpekar dessutom vikten av en sammanhållen skola. I detta avseende framhåller man att ”lika chanser kräver olika resurser” (Socialdemokraterna.se, 2009).

Moderaterna väljer att betrakta saken som att man bör sträva efter att se potentialen i alla elever och att detta skall hjälpa alla att växa, oavsett förutsättningar. Fokus läggs alltså inte bara på stöd till de som halkar efter, utan också på att stimulera de elever som ligger före. (Moderaterna, 2009: 1) Det senare är, likt nämnt ovan, något samtliga borgerliga partier skriver under på. Kristdemokraterna uttrycker det exempelvis som att undervisningen i skolan ”syfta[r] till att förverkliga varje enskild elevs fulla potential” (Kristdemokraterna.se, 2009).

De frågor där skillnaderna är som störst är dels privata skolor och dels betygen. Såväl Moderaterna och Folkpartiet är noga med att påpeka ett stöd till såväl privata skolor som ett nytt betygsystem. Centerpartiet å sin sida menar, i likhet med exempelvis Vänsterpartiet, att det är bäst om utbildningen sker i kommunal regi. (Centerpartiet.se, 2009)

Miljöfrågan
Om likvärdighet och jämlikhet är vänsterpartiets och socialdemokraternas högst skattade värden och om de borgerliga partierna verkar för stimulans åt alla elever är miljöpartiets, föga förvånande, det gröna, hållbara samhället. Detta är förvisso även något som nämns i värdegrunden men endast i kortare ordalag. Miljöpartiet inskärper med tydlighet att ”hela utbildningssystemet […] har en nyckelroll i arbetet med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. För att kunna överleva som art på jorden måste människan utveckla en ekologisk förståelse och vördnad för naturen. Sådant bör löpa som en grön tråd genom alla ämnen.” (Miljöpartiet, 2009: 13-14).

Summan av kardemumman är alltså att det inte bara finns skillnader i tolkningen av värdegrunden blocken emellan, utan att det finns distinkta skillnader mellan partierna i prioriteringen av de saker begreppet innefattar. Klart är också att samtliga partier de facto står bakom, och verkar för att upprätthålla, värdegrunden men de förespråkar vilt skilda verktyg för uppdraget. Med andra ord kan ett parti som varken vill ha privata skolor eller betyg och ett som förespråkar fler privata skolor och betygsättning i tidigare ålder ta sin utgångspunkt i samma styrdokument – allt beror givetvis på hur man tolkar det skrivna ordet.

Jakob Järpvall & Niklas Olausson

Litteraturlista

Centerpartiet.se (2009) ”Grundskola” i http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A-O/Skola-och-utbildning/Grundskola/. 2009-09-19. Stockholm: Centerpartiet

Folkpartiet.se (2009) ”Friskolor” i http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/QuickFacts.aspx?id=20483&pID=1333. 2009-09-19. Stockholm: Folkpartiet

Kristdemokraterna.se (2009) ”Människan – unik eller ett djur bland alla andra?” i http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Principprogram/Kapitel3.aspx#Skolautbildningochforskning. 2009-09-19. Stockholm: Kristdemokraterna

Miljöpartiet (2009) Partiprogram. Stockholm: Miljöpartiet.

Moderaterna (2009) Moderaterna om: Barn och utbildning. Stockholm: Moderaterna

Socialdemokraterna.se (2009) ”Utbildning” i http://www.socialdemokraterna.se/Varpolitik/Var-politik-A-till-O/Utbildning/. 2009-09-19. Stockholm: Socialdemokraterna

Vänsterpartiet.se (2009) ”Skolan” i http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=207:skolan&catid=419:vanlig-fragar&Itemid=816. 2009-09-19. Stockholm: Vänsterpartiet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar